Enligt fördraget skulle en sådan ha hållits senast i somras, men på amerikansk begäran har det redan en gång skjutits upp, till januari 2010. Fördraget har framhållits som en tidtabell för ockupationens avslutande, men uppfattas av många som ett fördrag om fortsatt ockupation. Därför skulle det troligen mötas med ett nej i en folkomröstning, en otänkbar prestigeförlust för både USA och marionetten i Bagdad. Fördraget är inte heller en garanti för ett amerikanskt tillbakadragande eftersom det lämnar öppet för omförhandlingar. Obama har själv sagt att han tänker sig att andra typer av styrkor än stridsstyrkor ska stanna under lång tid, från Pentagon och marionetterna i Bagdad har uttalanden gjorts att man räknar med att ha kvar styrkor i minst 10 år till.
Varför man överhuvudtaget är i Irak utöver oljan blir alltmer oklart. För många år sedan talades om massförstörelsevapen (fanns inte), sedan blev det demokratisering (blev en blodig sekteristisk diktatur), sedan blev det att hindra ”religiöst inbördeskrig” (som drevs på av ockupationen). När nu den religiösa retoriken hos USA:s egna allierade får stryka på foten eftersom de inte får stöd hos befolkningen, vad ska man skylla på då? En sak är klar, enligt alla opinionsundersökningar har irakierna under alla dessa blodiga år av krig och ockupation hela tiden velat att de utländska styrkorna lämnar landet snarast. Och det är just detta ockupanten på alla vis måste undvika att det framgår alltför tydligt – Irak måste framställas som ohjälpligt splittrat och oförmöget att styra sig självt, en i grunden rasistisk och lögnaktig bild.
Vi måste komma ihåg vad allt handlar om! En olaglig invasion, en raserad infrastruktur, flera miljoner på flykt, över en miljon döda, flygbombningar av hela städer, tortyr, byggande av terrormiliser, olagligt fifflande med det ockuperade landets lagar, ekonomi och politiska val - listan kan göras mycket längre.
Nej, vi låter inte lura oss! Allt handlar om att säkra USA:s inflytande i Irak och regionen, och om oljan. För marionetten i Bagdad gäller det att säkra ett fortsatt maktinnehav. Den irakiska opinionen har hela tiden varit emot den amerikanska ockupationen, medan deras politiska ”företrädare” gått USA:s väg. Detta är motorn i motsättningarna i landet. Bland befolkningen är opinionen tydlig, man vill ha en fungerande, icke-sekteristisk centraliserad statsmakt, och ett suveränt land utan ockupation. Politikerna i Bagdad har anpassat sin retorik därefter, nu talas om att stärka staten, om suveränitet. Men det är fortfarande samma politiker som styr vars makt hela tiden varit avhängig det amerikanska stödet. Religiösa revanschister och etniska chauvinister som med stöd av USA gripit makten, och vägrar erkänna att det irakiska folket vill något helt annat.
USA ut ur irak, omedelbart och villkorslöst
Stöd det irakiska motståndet
1 oktober 2009
