Irak – det är inte slut ännu! Skriv ut
Skrivet av Irakkommittén   
2010-02-06 18:31

Förre brittiske premiärministern Tony Blair får numera 1 miljon £/år som rådgivare åt investeringsbolaget Mubadala, som nu håller på att tillskansa sig andelar i ett av de stora irakiska oljefälten. En tillfällighet?    Källa – The Times 3 jan 2010.

I Storbritannien pågår nu ytterligare en utredning om Irakinvasionen och ockupationen. Man ska inte vänta sig alltför revolutionerande avslöjanden eftersom den belagts med politisk munkavle, men vissa uttalanden är ändå avslöjande. Förre premiärministern Tony Blair medgav själv nyligen att motivet för invasionen egentligen inte hade med massförstörelsevapen att göra, utan att man eftersträvade ett byte av regim i landet. Detta har mötts med tysthet av media och kommentatorer. Men är det egentligen inte ett häpnadsväckande medgivande att den rättsliga fernissa som åberopades för invasionen för snart sju år sedan bara var – just fernissa. Detta innebär att invasionen enligt internationell rätt var det största krigsbrott som kan begås – att starta ett aggressionskrig. Men det innebär också att för att den internationella rätten ska kunna anses som trovärdig så MÅSTE anklagelserna om krigsbrott prövas inför internationell domstol. Initiativ till detta har tagits av BRusselstribunalen, Justice for Iraq, och vid Kuala Lumpur International Conference to Criminalise War.

Och anklagelserna gäller inte bara själva invasionen, den avlöstes av ett ockupationskrig, så förödande att det inte går att beskriva. Urskillningslösa flygbombningar, stödjande av terrormiliser, bomber laddade med utarmat uran. Över 1 miljon döda, ett okänt antal lemlästade, en raserad infrastruktur, över 4 miljoner flyktingar och ett nu snabbt stigande antal cancersjuka runtom i landet. Mot internationell lag har ockupanten ändrat irakiska lagar, ekonomi, och ansvarat för omfattande politisk förföljelse och rena utrensningar.

Den politiska ”seger” ockupationsmakterna vann var att de kunde sätta en rad korrumperade sekteristiska marionetter vid taburetterna i Bagdad som drev krig mot sin egen befolkning. Några år försökte man kalla detta demokrati, men ingen går längre på den bluffen. Nu har man en av världens mest korrupta regimer i ledband, och det enda som man nu lägger politisk kraft på är oljan. Snabbt sluts nu en mängd oljekontrakt för att binda upp landet till de internationella oljebolagen innan den formella amerikanska närvaron är tänkt att avslutas, kontrakt som olagligt sluts utan insyn från parlamentet i Bagdad. Men vi får inte glömma att president Obama och vice-president Biden lämnat öppet för en fortsatt långvarig ”närvaro”, och det talas tyst om att det s.k. SOFA-avtalet som ger ramarna för närvaron egentligen skulle ha tagits upp i en folkomröstning i Irak – detta har smusslats undan, återigen utan några reaktioner från det internationella samfundet.

Det blev ingen promenadseger. Motståndet bland befolkningen i Irak har varit enormt. Hos oss har propagandan pumpats ut om religiösa fanatiker och galningar, men i realiteten har det rört sig om vanligt folk som burit på ett grundläggande rättspatos. Alla sorters människor har deltagit, och de har gjort fruktansvärda uppoffringar. Den som vill få en inblick i motståndsgrupperna kan ta del av filmer som ”Meeting the resistance” och böcker som Jürgen Todenhöfers ”Why do you kill”. Vi har att tacka motståndsmännen och -kvinnorna för att det amerikanska imperiets krig över globen inte kunnat segra. Men striden är inte slut!

USA ut ur Irak, omedelbart och villkorslöst! 

Stöd det irakiska motståndet!

7 januari 2010